Den sanna superhjälten

Som liten bodde jag på landet. Det var tryggt, skönt, tråkigt och bedrövligt på samma gång. Dagarna man inte uppskattade lugnet kunde man roa sig med att titta i mobilen och räckte inte det kunde man roa sig med att hoppa i hö, på höskullen, tillsammans med grannens söner. Men jag längtade bort. Och när jag var riktigt irriterad på min välmenande men fattiga mamma kunde jag ryta åt henne och förklara att när jag var 18 år skulle jag minsann flytta långt bort.

Jag gjorde det, flyttade långt bort. Så fort jag fick möjlighet. Idag inser jag att jag nog var ganska bortskämd. Jag saknade ingenting hemma trots att min mamma både var arbetslös och ensamstående. Hon såg till att jag alltid hade det jag behövde eller önskade mig. Hon gjorde allt för mig. Det märktes när det var dags att laga mat åt oss. Ofta blev det en matkassedirekt eftersom det var både enkelt och bekvämt Att jag blev så dålig på att laga mat var dock helt och hållet mitt eget fel, inte mammas. Jag ville aldrig hjälpa till där hemma och min undermåliga matlagningsfärdighet var en av konsekvenserna. Var man sugen på något gott så kom de här färdiga matkassarna som en räddare i nöden och löste problemet med bristande fantasi och snabbmats-koma som så ofta rotar sig i den yngre generationen.

Vuxenpoäng

Jag funderar ibland på hur det står till med vuxenpoängen. Det är som sagt ingen annans fel om jag får en låg score på vuxenpoängtestet den saken är klar. Vad man kan fundera över är dock hur det kunde gå så fel för en hel generation?

Precis som med alla andra generationer före oss så har alla sagt att “det var bättre förr” men den här generationen är faktiskt den första som har sämre förutsättningar rent ekonomiskt, än sina föräldrar. Inte att undra på när man knappt kan skala potatis fast man nått upp till 25 år!

Millenium-generationen

Man kallar oss millenium-generationen. Jag skulle nog beskriva oss som den överskattade generationen. Av någon outgrundlig anledning höjs de som föddes runt 2000 till skyarna som den generation som ska rädda hela världen. Fel, fel, fel. Att de blir burna fram i tillvaron med silkesvants-försedda händer räddar inte dessa människor från att köra företag i botten. Man tror att bara för att de är födda kring ett sekelskiftet så är de utrustade med allahanda gudabenådade gåvor och superkrafter. Fel – som sagt. Kan man inte skala potatis så är man ingen Superman, det är den bistra sanningen. Kan man inte bädda sängen själv och tror att det växer mossa på folk som passerat 30-års strecket – då är man ingen räddare av världar. Nej, men mamma är en superhjälte!